Bøger af Rudolf Värnlund

Broderns död har påverkat Herbert på oväntade sätt. Varje aspekt av hans vardag har nu dödens slöja över sig, men Herbert är inte rädd. Det finns snarare en sorts njutning i att ge kroppen det den behöver, innan livet försvinner från den. Varje morgon när han kommer in på kontoret gör han en stor sak av att långsamt ta på sig sin rock, och göra sig bekväm i sin stol. Hans äldre kollegor, kontorschefen Lund och byggmästaren Klasson är för det mesta en aning irriterade på sin yngre medarbetare.Grubblerierna har Herbert lämnat bakom sig, det är en ungdoms lek att hålla på med filosofi, och tänka på ideologier menar han. Men snart ska Herberts enkla syn på livet utmanas, och hans liv kommer aldrig bli vad det varit."Men Herbert Folkesson kunde aldrig glömma att brodern, Folke, hade gått bort. Det var just detta: att han gått bort. Egentligen tänkte han sig inte begreppet död, med allt som föregick och omgav detsamma, sjukdom, läkare, avtynande, den sista intensiva kampen för att vidmakthålla livsgnistan, och sedan döden, döden och begravningen, blommorna, prästen, de sörjande."Rudolf Värnlund (1900-1945) var en svensk författare, dramatiker och manusförfattare. Värnlund räknas ofta till de samtida proletärförfattarna, och han hade ett skarpt öga för samhällsskildringar.

Allan Holm var som ung en bohem. Han levde i frivillig hemlöshet trots att han inte behövde det, och tog var dag som den kom. Han levde för konsten och skönheten och hatade tanken på att bli som de män han såg omkring sig. Men så lämnar han ungdomens fantasier och ideal bakom sig. Allan förvandlar sig själv till en framgångsrik affärsman. Han arbetar hårt, och har snart en förmögenhet som han skapat själv.Men någonting saknas. Livet är någonting som händer runt Allan, det påverkar inte honom. Han reser, men upplever inget, han förlorar nära och kära, men känner inget. Så en dag vaknar hans fantasi igen, och ett nytt liv början för Allan. Han vet inte vart denna nya känsla ska leda honom, men han vet att han måste följa sina instinkter."Nu händer det vidunderliga i Allan Holms tillvaro, att han blir kär i Trude Engels, vilken han misstänker för att ha tagit sin mans liv. Men kanske det är just därför som hon fängslar hans fantasi, hans tankar! När han är ute i sällskap med andra eller med sig själv, när han somnar om nätterna, och när han vaknar om morgnarna, tänker han på henne; och alltid ser han henne sitta vid skrivbordet med ansiktsmusklerna spänt uttryckande en känsla, som dittills legat dold och okänd för henne själv och andra, ini hennes natur. Han älskar de okända och obegagnade krafter han tror sig spåra inom henne, dessa krafter som vid givet tillfälle kunna slå ut och bringa död. Ja, kanhända det är själva döden han söker hos henne"Rudolf Värnlund (1900-1945) var en svensk författare, dramatiker och manusförfattare. Värnlund räknas ofta till de samtida proletärförfattarna, och han hade ett skarpt öga för samhällsskildringar.

Leos första minne är att han väcks av kyrkklockorna på nyårsnatten. Det lilla rummet som han sover i med resten av sin familj är istället för att vara fullt av sovande kroppar täckt av ett tjockt lager rök. Han ser huvuden röra sig i dimman, och glada skratt bullra. När Leo börjar gråta kommer hans far fram och skäller på honom, tills modern räddar honom undan från faderns vrede.När Leo växer upp kommer dessa underliga varelser bli människor med personligheter, egenskaper och viljor. Leo lämnar den lilla fattigstugan för att undersöka den lilla byn, och markerna däromkring. Hans väg till vuxenlivet, går parallellt med ett Sverige i förändring. Runt landsvägen börjar förmögna förstäder växa upp, och vissa av de lyckosökare som begett sig till Amerika börjar ta sig hem med sina nya förmögenheter. Det är tidigt 1900-tal, och Sverige vinglar på gränsen mellan allmogetiden och moderniteten, samtidigt som Leo står på gränsen att bli en man."- Jag var visst full i går kväll, vad?- Som ett riktigt svin, svarar modern i förbigående.- Nåja, nåja, mumlar han då avvärjande och drar ihop ansiktet till ett skamset leende. Och när han går griper han Leo i örat och säger skämtsamt: Du såg väl ingenting i natt, din rackarunge; du sov som en stock, vasa? — Nädå, jag såg inte ett dugg, svarar Leo med en slug blinkning. Fadern skrattar, sticker en femöring i hans näve och marscherar i väg till sitt arbete."Rudolf Värnlund (1900-1945) var en svensk författare, dramatiker och manusförfattare. Värnlund räknas ofta till de samtida proletärförfattarna, och han hade ett skarpt öga för samhällsskildringar.